Jag har världens ångest idag.. vet inte vilken medicin jag ska ta... jag har gått på citalopram innan och nu förra veckan gått över till velafaxin... igår träffade jag en ny läkare som tyckte absolut inte att jag skulle gå på velafaxin utan dubbla den gamla dosen och kombinera med sömntabletter...

så idag har jag inte tagit något än.. det är en krig inombords i min kropp.. rastlös..irriterad, orolig, nervös, stressad, gråtfärdig, svårt att andas, högt puls...

Jag vet inte längre...

Det jag vet är att jag är 31 år, gift med min dröm kille som älskar mig, har två underbara barn, bor fint i stort villa med pool, har god ekonomi ...men sen tar det slut...

För ca tio år sen, när jag gick ut skolan  fick jag frågan på min första arbetsintervju

"Vart är du om 10 år ?"

det var så enkelt fråga! visste exakt vad jag ville ha och hur jag skulle nå det, om nu när jag har precis allt jag någonsin önskat mig och mycket mer... är jag inte lycklig...varför kan jag inte glädjas åt det jag har åstadskommit och allt jag har, när världen är full av lidande och sorg...

vad är det som fattas? vad är det som hindrar mig från att vara lycklig och  kunna njuta av livet? min familj?

varför vet jag inte vad är det jag tycker om, vad är det som gör mig glad? och Vem är jag?

Nu är jag där igen, en plats som är väldigt bekant, men endå så främmande, en plats där jag har varit otal med gånger, men aldrig närvarande ...

Svart djup hål, och varje gång jag tar i spaden och försöker mig gräva ur mig så blir hålet bara djupare och djupare ...och jag kommer längre och längre ifrån ljuset där uppe ...som knappt syns längre

har man tillbringat för lång tid här nere, till slut blir hålet mitt hem..mitt allt..världen utanför blir en overkligt fantasivärld, dit jag kan rymma någon enstaka gång och försöka vara någon annan än jag själv är.

Jag har spelat spelet länge, och nu känner jag mig bara trött och sliten, och vet inte längre vem jag är? , vem jag var?, eller vem jag vill bli?