på förmiddagen beslutade jag att lyssna på min första läkare och jag tog medicinen som han rekomenderade, velaflaxin, i samband med detta så skrev jag ett mail till min kontaktperson på KBT, och berättade att jag har svårt ångest över detta och jag hade uppskattat om båda läkare hade haft en gemensam dialog och fattat ett gemensam beslut, för jag får dålig samvete om jag väljer att strunta i ena läkare. och jag vet inte vem jag ska lyssna på ...

efter att jag hade skickat iväg mailet och tagit min medicin så kom det lite lugn över mig, blev lättad och kunde vara lite glad och börja jobba, ett litet tag alafall..för sen kom mailet igen från min kontaktperson att han tyckte att jag skulle ha fullt förtroende till den nya läkaren som var även psykiatriker , medans min gamla är endå bara allmänläkare...

..bah... ångest igen... självklart valde jag fel.. men av någon anledning kan jag inte dra mig ur...jag vill inte hoppa mellan olika mediciner , så jag har bestämmt mig att äta dessa tills tisdag, för då ska jag träffa den nya läkaren .. får se vad han säger att jag inte åt hans mediciner... går det åt heelvete så har jag tid på fredag med min gamla läkare..som vill veta hur den nya medicinen har fungerat...

ärligt talat.. jag håller på och blir galen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har världens ångest idag.. vet inte vilken medicin jag ska ta... jag har gått på citalopram innan och nu förra veckan gått över till velafaxin... igår träffade jag en ny läkare som tyckte absolut inte att jag skulle gå på velafaxin utan dubbla de...

Barndomen är rätt så grå och dimmig, förträngt det mesta, men det kommer tillbaka så mycket när man går på terapi...En liten osäker flicka, som aldrig kännt sig älskad, (fast kanske jag var)... en som aldrig kännt sig tillräcklig bra, fin eller dukti...

Jag vet inte längre...   Det jag vet är att jag är 31 år, gift med min dröm kille som älskar mig, har två underbara barn, bor fint i stort villa med pool, har god ekonomi ...men sen tar det slut...   För ca tio år sen, när jag gick ut skolan ...

Nu är jag där igen, en plats som är väldigt bekant, men endå så främmande, en plats där jag har varit otal med gånger, men aldrig närvarande ...   Svart djup hål, och varje gång jag tar i spaden och försöker mig gräva ur mig så blir hålet bara dj...